Jag är en löpare och utan löpningen är jag inte hel!

Det finns dagar när löpning känns som att flyga. Kroppen känns fjäderlätt, tankarna är någon helt annanstans och benen springer av sig själva. När rundan närmar sig sitt slut och man väljer att med flit springa "vilse" för att få några extra minuters underbar löpning, då vet man vad som gör en lycklig. 


Nu är det väldigt länge sen jag hade en sån dag och jag vet att varken imorgon, övermorgon eller dagen efter det kommer va en heller. Det är saknaden av dom dagarna som får mig att gråta över att jag inte kan eller får springa och det är minnet av dom dagarna som gör det så svårt att uppskatta dom små framstegen och att ta sig igenom nya motgångar som dyker upp. 

För tre veckor sen hade jag precis kommit igång med cyklingen, testat vattenlöpning och hittat ett bra flyt med min träning men så bestämde sig blindtarmen för att bli inflammerad och plötsligt hade jag blivit opererad och inlagd på sjukhus. Efter det kändes allt tungt, magen gjorde svinont och knät va stelt. Varken rehaben eller cyklingen funkade särskilt bra. Och mitt tålamod som nästan tog slut efter första knäoperationen räcker inte länge nu två operationer senare så det är inte lätt att va klok och vila när kroppen ber om det.

Jag är en löpare och utan löpningen är jag inte hel! Cykling och all annan träning jag kör hjälper mig att hantera saknaden av löpningen men det skulle aldrig kunna ersätta den. Självklart saknar jag att köra stenhårda mjölksyrapass och att få pressa kroppen till sitt yttersta, men det är inte det jag saknar mest. Jag längtar efter att träna utan smärta men det är att springa med den där underbara lätta känslan och att va tillräckligt vältränad för att kunna njuta av att springa ett distanspass på 90 minuter som jag är beredd att ge allt för att komma tillbaka till!
Tanken på att jag en dag ska få springa med den känslan igen är därför också det som ger mig motivation och vilja att ta mig igenom alla motgångar. Det är en lång och tuff väg som jag har kämpat på i 2,5 år nu, men jag tänker inte ge upp. Jag ska ta mig till slutet på denna vägen och starta en ny roligare, bättre och gladare resa med en hel och stark kropp.