amandasrace.blogg.se

I slutet av min tid i USA hade jag en inflammerad häl som när jag kom hem gjorde ont bara jag försökte stå på den. Sjukgymnasten trodde på stressfraktur i foten så jag blev röntgad men det syntes inte någon skada på skelettet och med en massa stretching och rullande av vaden släppte det helt plötsligt och sedan dess har jag inte haft några problem... 

...Förrän för typ två veckor sedan när det började värka på utsidan av foten och bak mot hälen igen. Jag är ganska säker på att det beror på att jag har sprungit med lite ont i knät och omedvetet belastat andra benet mer och då har foten blivit överansträngd. Som jag skrev tidigare på bloggen så hade jag några bra träningsdagar och då kändes foten okej men dom passen känns nu efteråt och jag har ont bara jag går så nu är det vila, styrka och vattenträning som gäller (igen) och kanske fler nålar. 

Känner att jag inte precis har något flyt men samtidigt är det ju så det är, när en del inte fungerar som den ska drabbas resten av kroppen med, tyvärr. 

Det jobbigaste just nu är ändå att inte veta när operationen av knät kommer bli, är ju så mycket lättare att hantera mentalt om man har en dag att räkna ner till. För någon dag sedan hade jag ett missat samtal från ett privat nummer och paniken kom direkt när jag såg det. Tänk om det va någon som lämnade återbud till sin operation och jag skulle fått deras tid. Tänk om dom inte ringer igen. Tänk om dom tar nästa person i kön istället. Osv. Men nästa dag ringde personem upp igen så nu kan jag släppa det för det va någon helt annan. 

Nu blev det ett ganska negativt och tråkigt inlägg igen men det är så min karriär ser ut för tillfället. En gång i framtiden, förhoppningsvis redan till sommaren ska jag gottgöra er med en massa glada nyheter, positiva tankar och motiverande ord. Jag har i alla fall en glad nyhet, min anatomibok kom med posten igår! Så jag är inte precis sysslolös för att jag inte kan springa.