Fler motgångar...

Godmorgon! Här sitter jag på bussen till skolan med en dryg dunkande fot. Va hos sjukgymnasten igår och fick nålar i vaden och foten, hoppas verkligen det hjälper men just nu känns det mycket värre än före behandlingen.

I slutet av min tid i USA hade jag en inflammerad häl som när jag kom hem gjorde ont bara jag försökte stå på den. Sjukgymnasten trodde på stressfraktur i foten så jag blev röntgad men det syntes inte någon skada på skelettet och med en massa stretching och rullande av vaden släppte det helt plötsligt och sedan dess har jag inte haft några problem... 

...Förrän för typ två veckor sedan när det började värka på utsidan av foten och bak mot hälen igen. Jag är ganska säker på att det beror på att jag har sprungit med lite ont i knät och omedvetet belastat andra benet mer och då har foten blivit överansträngd. Som jag skrev tidigare på bloggen så hade jag några bra träningsdagar och då kändes foten okej men dom passen känns nu efteråt och jag har ont bara jag går så nu är det vila, styrka och vattenträning som gäller (igen) och kanske fler nålar. 

Känner att jag inte precis har något flyt men samtidigt är det ju så det är, när en del inte fungerar som den ska drabbas resten av kroppen med, tyvärr. 

Det jobbigaste just nu är ändå att inte veta när operationen av knät kommer bli, är ju så mycket lättare att hantera mentalt om man har en dag att räkna ner till. För någon dag sedan hade jag ett missat samtal från ett privat nummer och paniken kom direkt när jag såg det. Tänk om det va någon som lämnade återbud till sin operation och jag skulle fått deras tid. Tänk om dom inte ringer igen. Tänk om dom tar nästa person i kön istället. Osv. Men nästa dag ringde personem upp igen så nu kan jag släppa det för det va någon helt annan. 

Nu blev det ett ganska negativt och tråkigt inlägg igen men det är så min karriär ser ut för tillfället. En gång i framtiden, förhoppningsvis redan till sommaren ska jag gottgöra er med en massa glada nyheter, positiva tankar och motiverande ord. Jag har i alla fall en glad nyhet, min anatomibok kom med posten igår! Så jag är inte precis sysslolös för att jag inte kan springa. 
Snacka om styrketräning att bära runt på den tunga boken i väskan hela dagarna!





Planering

Halloj! Idag har jag bara haft en lektion så tog bussen till lund 06.42 och nu sitter jag redan på bussen hem och planerar resten av dagen. Som ni säkert redan anar innebär detta mycket tid till träning i eftermiddag och alltså en glad Amanda!! 

Sen har jag förstås tusen andra saker som jag också vill hinna göra och några saker som jag helst hade skippat men tyvärr måste ta tag i. Men men bara jag får till ett bra träningspass kommer jag ha energi till allt det där med. 

Laddad med ny energi

Hej hopp! Trots en helg fylld med jobb är jag så fylld med energi och så lycklig just nu! Har haft några bra träningsdagar på rad och idag toppades dom med 60 minuter distans UTAN SMÄRTA!!!

Inför varje träningspass är jag orolig över att få ont och kanske till och med behöva bryta mitt i passet för att knät låser sig, och eftersom det krånglade lite igårkväll hade jag inte allt för höga förväntningar inför dagens distansrunda. Men den kunde inte känts bättre! Det gick verkligen inte fort men åh så skönt det va att bara kunna springa och njuta av att inte ha ont och av den underbara känslan man bara kan få av att springa. Det va dessutom perfekt väder, inte så kallt och solen sken! Jag sprang i skogen och det va så fint med den gröna mossan som fläckvis va täckt av ett vitt täcke som glimmade i solen. Man kan ju inte annat än att älska allt detta! Den rundan gav mig så mycket ny energi och kämparglöd. Att jag dessutom mötte typ tio andra solstrålar ute i slingan som alla (trots att somliga va mer trötta än andra) orkade le lite extra, säga hej och ge en snäll kommentar om att det är kul att se mig springa igen eller att det ser lätt och starkt ut (vilket jag dock tvivlar lite på) osv, stort tack till er! Ni betyder så mycket, inte minst just nu!