Att följa sitt hjärta

Min resa till USA blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, och framför allt så blev den väldigt mycket kortare.

Visst har det varit min dröm i flera år och jag har lagt ner så mycket jobb, energi, tid och pengar på förberedelser och väl på plats va det till en början en tuff omställning med en helt ny kultur men efter ett tag började jag komma in i det. Trots några mindre känningar gick träningarna och tävlingen riktigt bra och på den fronten va det en dröm att va där, men samtidigt fanns det hela tiden en tomhet. Jag kände inte riktigt att det fanns någon mening med det jag gjorde.

Under tiden från min skada fram tills jag åkte va jag så fokuserad på att komma tillbaka och bli tillräckligt bra för att få en andra chans att åka till USA och springa bra, men under den tiden hände också andra stora saker i mitt liv. När jag träffade David förändrades mina drömmar och även om löpningen fortfarande är en extremt viktig del i mitt liv så är den inte längre det enda jag fokuserar på.

Innan resan övervägde jag en kort tid att stanna hemma hos honom men han stöttade mig och som vi båda vet hade jag ångrat mig resten av livet om jag inte hade åkt. Så det gjorde jag och jag gav det en hel månad (vilket kanske låter lite, men väl där ifrån varandra är det snarare som ett år) men sen kände jag att detta inte va rätt.

Självklart känner jag att jag har svikit skolan, tränaren och laget men samtidigt hade jag inte kunnat ge 100 procent varken på tävlingarna eller i skolan om jag inte mår bra för övrigt, och det är trots allt mitt liv det handlar om. Jag tog min chans att åka och det är jag glad för, jag är tusen erfarenheter rikare och har lärt mig så mycket som jag kanske aldrig annars skulle gjort.

Nu är jag tillbaka i Sverige och just nu känns det helt rätt. Visst finns det en risk att jag i framtiden kommer ångra att jag inte gav det mer tid, men man kommer till många vägskäl i livet och man kan inte alltid välja den kloka vägen. Man måste tro på det man gör för att få ut något av det. Just nu känns detta helt rätt, jag är lyckligare än någonsin och riktigt motiverad att träna hårt för att nå toppen av min karriär denna vägen istället. Det är trots allt härifrån jag har tagit mig dit jag är idag så det finns ingen tvekan om att jag kan ta löpningen precis så långt jag vill här hemma med.

Kommentarer:

1 Elisabeth Östberg:

Mycket fint och bra skrivit och inte minst ärligt utifrån många aspekter. Lycka till hemmavid!

2 Elisabeth Östberg:

Mycket fint och bra skrivit och inte minst ärligt utifrån många aspekter. Lycka till hemmavid!

Kommentera här: