Att följa sitt hjärta

Min resa till USA blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, och framför allt så blev den väldigt mycket kortare.

Visst har det varit min dröm i flera år och jag har lagt ner så mycket jobb, energi, tid och pengar på förberedelser och väl på plats va det till en början en tuff omställning med en helt ny kultur men efter ett tag började jag komma in i det. Trots några mindre känningar gick träningarna och tävlingen riktigt bra och på den fronten va det en dröm att va där, men samtidigt fanns det hela tiden en tomhet. Jag kände inte riktigt att det fanns någon mening med det jag gjorde.

Under tiden från min skada fram tills jag åkte va jag så fokuserad på att komma tillbaka och bli tillräckligt bra för att få en andra chans att åka till USA och springa bra, men under den tiden hände också andra stora saker i mitt liv. När jag träffade David förändrades mina drömmar och även om löpningen fortfarande är en extremt viktig del i mitt liv så är den inte längre det enda jag fokuserar på.

Innan resan övervägde jag en kort tid att stanna hemma hos honom men han stöttade mig och som vi båda vet hade jag ångrat mig resten av livet om jag inte hade åkt. Så det gjorde jag och jag gav det en hel månad (vilket kanske låter lite, men väl där ifrån varandra är det snarare som ett år) men sen kände jag att detta inte va rätt.

Självklart känner jag att jag har svikit skolan, tränaren och laget men samtidigt hade jag inte kunnat ge 100 procent varken på tävlingarna eller i skolan om jag inte mår bra för övrigt, och det är trots allt mitt liv det handlar om. Jag tog min chans att åka och det är jag glad för, jag är tusen erfarenheter rikare och har lärt mig så mycket som jag kanske aldrig annars skulle gjort.

Nu är jag tillbaka i Sverige och just nu känns det helt rätt. Visst finns det en risk att jag i framtiden kommer ångra att jag inte gav det mer tid, men man kommer till många vägskäl i livet och man kan inte alltid välja den kloka vägen. Man måste tro på det man gör för att få ut något av det. Just nu känns detta helt rätt, jag är lyckligare än någonsin och riktigt motiverad att träna hårt för att nå toppen av min karriär denna vägen istället. Det är trots allt härifrån jag har tagit mig dit jag är idag så det finns ingen tvekan om att jag kan ta löpningen precis så långt jag vill här hemma med.

Äntligen tillbaka efter två låånga men lärorika år!!

Just nu står jag i ett isbad och försöker få tiden att gå fortare!



Tisdagar är verkligen fullbokade. Intervaller 06.30 och sen hinner jag nästan i tid till skolan klockan 8 (utan att duscha, fräscht...). På första lektionen äter jag min frukost och glömmer lyssna på föreläsningen haha sen är jag fast i skolan tills 18.00 fast tack och lov så har jag 1,5 timmes lunch så då hinner jag hem om för att äta och packa väskan till kvällens träning så jag kan gå direkt från skolan och spara lite tid på kvällen. Jag hinner iaf inte bli rastlös!

Loppet gick bra i fredags men uppladdningen va verkligen kass. Asså innan ett lopp är det viktigt att va positiv och bara fokusera på det som man faktiskt kan påverka men shit så mycket som gick emot mig. Vi skulle få våra tävlingskläder och skor på samlingen en timme innan vi skulle åka till loppet men det fanns varken joggingskor eller spikskor i rätt storlek för mina små fötter så jag fick tävla i mina tunga joggingskor utan något grepp överhuvudtaget och jag måste säga att tävlingskläderna är hemska! Sitter klistrade som ett extra skinn på kroppen. Som pricken över i funkade inte Spotify så det blev en lång bussresa ;) men men, när vi väl va på plats laddade jag om och allt gick fint. Blev ingen tid att hurra för men förutom mycket trängsel i starten höll jag uppe tempot och placerade mig som nummer fyra av tjejerna i laget och det gäller att va bland topp fem för att bidra så jag gjorde vad jag skulle. Och det va ett roligt lopp som verkligen va lärorikt, och framför allt så är jag tillbaka och tävlar efter två års smärta och rehab!!!


Igår va det laborday så vi fick långhelg och den fylldes med träning, plugg och tid med mina roommates.
Vi tre svenskar åkte till Dallas för att rösta.

Och hade med oss lite internationellt stöd med ;)


När vi ändå va i Dallas passade vi på att shoppa!



För att spara på hälsenan har jag haft två löpfria dagar, istället blev det 2 timmar på crosstrainern i söndags och 1 timme + styrka igår. Och det plus isning och mycket stretching verkar ha gett resultat för kände ingenting på intervallerna idag, gissa vem som är lycklig igen!

Och trots att detta inlägget redan är för långt måste jag bara visa hur fint Gabi och jag har gjort med mina foton på rummet, sover så mycket bättre med min familj, mina fantastiska vänner och älskade David på väggen bredvid sängen!