Jag sprang!!

I förrgår gjorde jag det! Jag joggade! Bara totalt några hundra meter, men ändå. Jag sprang! 

Det gick långsamt men vadå då, det va ju soligt, jag invigde mina nya löparskor och jag sprang. Dessutom kändes det för jäkla bra, kunde knappt gått bättre. Lite stel i början men ingen smärta och det gick bättre och bättre för varje steg. Jag sprang! 
Jag är så enormt tacksam för varje smärtfritt steg jag tog och jag kan lova att jag skiner minst lika mycket som skorna av lycka. Skillnaden är att när skorna ganska fort blir smutsiga och mindre skinande tänker jag fortsätta lysa av glädje för nu får det fan va slut på skador och tunga motgångar. Jag är klar med den biten, nu är jag redo att njuta av den älskade löpningen i medvind och få belöning för allt slit jag gjort.
Föresten sa jag att jag sprang?!! 

Jag är en löpare och utan löpningen är jag inte hel!

Det finns dagar när löpning känns som att flyga. Kroppen känns fjäderlätt, tankarna är någon helt annanstans och benen springer av sig själva. När rundan närmar sig sitt slut och man väljer att med flit springa "vilse" för att få några extra minuters underbar löpning, då vet man vad som gör en lycklig. 


Nu är det väldigt länge sen jag hade en sån dag och jag vet att varken imorgon, övermorgon eller dagen efter det kommer va en heller. Det är saknaden av dom dagarna som får mig att gråta över att jag inte kan eller får springa och det är minnet av dom dagarna som gör det så svårt att uppskatta dom små framstegen och att ta sig igenom nya motgångar som dyker upp. 

För tre veckor sen hade jag precis kommit igång med cyklingen, testat vattenlöpning och hittat ett bra flyt med min träning men så bestämde sig blindtarmen för att bli inflammerad och plötsligt hade jag blivit opererad och inlagd på sjukhus. Efter det kändes allt tungt, magen gjorde svinont och knät va stelt. Varken rehaben eller cyklingen funkade särskilt bra. Och mitt tålamod som nästan tog slut efter första knäoperationen räcker inte länge nu två operationer senare så det är inte lätt att va klok och vila när kroppen ber om det.

Jag är en löpare och utan löpningen är jag inte hel! Cykling och all annan träning jag kör hjälper mig att hantera saknaden av löpningen men det skulle aldrig kunna ersätta den. Självklart saknar jag att köra stenhårda mjölksyrapass och att få pressa kroppen till sitt yttersta, men det är inte det jag saknar mest. Jag längtar efter att träna utan smärta men det är att springa med den där underbara lätta känslan och att va tillräckligt vältränad för att kunna njuta av att springa ett distanspass på 90 minuter som jag är beredd att ge allt för att komma tillbaka till!
Tanken på att jag en dag ska få springa med den känslan igen är därför också det som ger mig motivation och vilja att ta mig igenom alla motgångar. Det är en lång och tuff väg som jag har kämpat på i 2,5 år nu, men jag tänker inte ge upp. Jag ska ta mig till slutet på denna vägen och starta en ny roligare, bättre och gladare resa med en hel och stark kropp. 

Operationsmode

Hej på er! Efter en lång lång dryg och påfrestande väntan va det idag tillslut dags för min andra operation, ganska exakt två år sedan jag fick mitt nya korsband.


Allt gick fint och jag passade på att lära mig en massa saker som jag kommer ha nytta av som framtida fysioterapeut ;) blev dock tyvärr sövning så fick inte se denna operationen heller. Tanken var att laga den inre menisken om det var möjligt och annars plocka bort hela vilket ortopeden trodde skulle krävas, men väl inne i knät ändrades planerna lite. Yr som man är precis när man vaknat upp igen och får höra hur det gått så vet jag inte om jag har fattat allt rätt men dom kunde iaf sy fast menisken. Som jag förstod det så plockade dom också bort en bindvävnadsklump som bildats av mitt gamla korsband och som var ivägen och störde i knäleden. Får ta reda på lite mer exakt vad de gjort sen på återbesöket för jag är nyfiken! Som jag förstår det är detta bättre långsiktigt men innebär en längre rehabperiod.  

Bjuder på denna otroligt charmiga bild...ska man opereras får man ju göra det med stil haha 

Nåja nu är det iaf gjort och snart kan jag påbörja den tuffa riktiga vägen tillbaka...men först blir det lite vila och en massa glass!